Just nu är det en sån där tråkig period igen. För några veckor sedan kändes det mesta bra men nu är man påväg ut i kylan igen. Jag vet inte riktigt vad det beror på men kanske är det att det håller på att gå mot vinter vilket är något jag verkligen inte orkar med. Kanske kan det hjälpa med att gå och införskaffa en vinterjacka???
Ibland önskar man att det vore så lätt. Tyvärr tror jag inte det utan det känns som om det är en hel del annat som måste falla på plats och mycket rör det som tar upp en stor del av min tid. För ett tag sedan kändes det verkligen kanonbra men jag börjar tveka allt mer som tiden går. Nu gäller det bara att härda ut...allt skulle dock kännas bättre om det fanns en bortre gräns så man vet hur lång tid det rör sig om. Inte blir det bättre av att jag håller på att bli förkyld och känner mig täppt i näsan, ont i halsen och lite småfebrig när man sitter där på jobbet och tar sig igenom dagarna i ett fluffigt litet moln.
Ja tänk så synd det är om mig...inte min mening att vara såhär men just nu skulle jag önska att någon kunde komma och hämta mig med en ballong och ta mig mot nya höjder. Ja en inbjudan till något trevligt med trevliga människor, en liten överaskning eller en fin present det är nog det jag skulle behöva just nu...
tisdag 28 september 2010
söndag 19 september 2010
Märkligt...
Det jag nu ska berätta om är något jag faktiskt inte vet om jag har upplevt tidigare under mitt yrkesverksamma liv...Det känns som om jag har varit ledig i flera dagar fast det bara varit en vanlig helg.
Ja, så märkligt kan det vara. Annars hinner man ju aldrig bara sitta ner och ta det lugnt men den här helgen känns det faktiskt som om jag hunnit det och detta trots att jag faktiskt tagit tag i en massa saker som jag tänkt göra länge. Jag har kokta lingonsylt, bakat lingonkaka och morotskaka, jag har röjt lite hemma, tagit reda på tvätten, lagat matbackar till hela veckan, stekt massor med köttbullar, besökt IKEA och inhandlat vissa bra att ha grejer, haft en mysig dag i Sthlm med John (som inkluderade en konsert i kungsträdgården, besök hos gubbarna från Xi'an, lunch, fika och lite shopping) och sist men inte minst så har jag röstat.
Denna gången hade jag för att undvika samma misstag som förra gången förberett mig noga. Sist (alltså för 4 år sedan) hade jag säkert också gjort det men då hände också något märkligt. Jag greps av panik när jag klev in i vallokalen och kom ut och hade röstat på ett helt annat parti än vad jag tänkt...så för att inte behöva vara med om samma fadäs gick jag in för detta till 100%. (Jag undersökte till och med vilka kandidater jag skulle rösta på och kom fram till 3 bra namn.)
Klockan 13.30 träffades vi grannar nere på gården och gick gemensamt till vallokalen. Vi vandrade i samlad grupp bort till Fyrishov, klev innan för dörrarna och jag gick omgående fram till han som stod och delade ut valsedlar för mitt parti. Jag fick mina tre kuvert och gick in bakom skynket för att sätta mina kryss och lägga lapparna i kuverten. Men vad händer...
...Jag har glöm bort vilka namn jag ska rösta på. Det som inte fick hända har hänt igen. Men denna gång behöll jag lugnet och valde tre namn som lät bra. Till riksdagen röstade jag på en som hette samma sak som en gammal granne. Till landstinget röstade jag på en som hette samma efternamn som en på jobbet, vilket gjorde att namnet kändes bekant och kommunvalet fick det helt enkelt bli namn 29, har för mig att jag i något av valen skulle rösta på den som hade den platsen.
Ja, så märkligt kan det vara. Annars hinner man ju aldrig bara sitta ner och ta det lugnt men den här helgen känns det faktiskt som om jag hunnit det och detta trots att jag faktiskt tagit tag i en massa saker som jag tänkt göra länge. Jag har kokta lingonsylt, bakat lingonkaka och morotskaka, jag har röjt lite hemma, tagit reda på tvätten, lagat matbackar till hela veckan, stekt massor med köttbullar, besökt IKEA och inhandlat vissa bra att ha grejer, haft en mysig dag i Sthlm med John (som inkluderade en konsert i kungsträdgården, besök hos gubbarna från Xi'an, lunch, fika och lite shopping) och sist men inte minst så har jag röstat.
Denna gången hade jag för att undvika samma misstag som förra gången förberett mig noga. Sist (alltså för 4 år sedan) hade jag säkert också gjort det men då hände också något märkligt. Jag greps av panik när jag klev in i vallokalen och kom ut och hade röstat på ett helt annat parti än vad jag tänkt...så för att inte behöva vara med om samma fadäs gick jag in för detta till 100%. (Jag undersökte till och med vilka kandidater jag skulle rösta på och kom fram till 3 bra namn.)
Klockan 13.30 träffades vi grannar nere på gården och gick gemensamt till vallokalen. Vi vandrade i samlad grupp bort till Fyrishov, klev innan för dörrarna och jag gick omgående fram till han som stod och delade ut valsedlar för mitt parti. Jag fick mina tre kuvert och gick in bakom skynket för att sätta mina kryss och lägga lapparna i kuverten. Men vad händer...
...Jag har glöm bort vilka namn jag ska rösta på. Det som inte fick hända har hänt igen. Men denna gång behöll jag lugnet och valde tre namn som lät bra. Till riksdagen röstade jag på en som hette samma sak som en gammal granne. Till landstinget röstade jag på en som hette samma efternamn som en på jobbet, vilket gjorde att namnet kändes bekant och kommunvalet fick det helt enkelt bli namn 29, har för mig att jag i något av valen skulle rösta på den som hade den platsen.
onsdag 15 september 2010
Promenad
Har precis kommit hem från en stärkande promenad, säkert bra fysiskt men framförallt så är det väldigt stärkande psykiskt. Ibland önskar jag att man på jobbet behövde gå långa sträckor för jag tänker så bra när jag går. Men promenerandet lockar även fram något annat än enbart hjärnverksamhet....mitt prat.
Jag vet inte hur många ord som bara bubblar ur mig. Hinner nog komma åtminstone 100 ord per steg eller något i den stilen iafl. Idag har jag hunnit med att avverka ämnen från skola till politik även om det i denna vecka kanske ligger ganska nära varandra. När promenaden nästan var slut kom vi in på det här med röstning. Jag känner att jag personligen inte har orkat sätta mig in så mycket i valet och vad de olika partierna säger att de erbjuder (känner att mitt förtroende för våra politiker inte är särskilt högt just nu). Jag har lite dåligt samvete men jag orkar verkligen inte bry mig (längtar faktiskt till dess man börjar sända lite mer sport på tv istället). Jag tycker dock att Johns kompis skrev en väldigt bra sak på facebook, att även om valet inte är så viktigt för mig så kan man ju rösta för att hjälpa någon annan, och så tänker jag. Ja det är ju jättebra om jag kan få 300kr mer i plånboken men det kanske finns andra grupper i samhället som behöver dessa pengar mer...Eller?
I somras var vi ju på semester till USA och det var ju en helt okej semester även om det inte riktigt var som Kina. Men idag så kom känslan av att jag faktiskt skulle vilja åka tillbaka dit igen (enda problemet är ju flygresan). Men längtan efter Kina är ännu större även om vi bestämt att vi ska vänta ett tag med att åka tillbaka så att det har hunnit hända något till nästa gång (om man nu kan säga så då det hela tiden händer saker där). I helgen funderar vi dock på att stilla vår kinesabstinen s genom att åka och titta på terracottaarmén som är på tillfälligt besök i Sthlm.
Jag vet inte hur många ord som bara bubblar ur mig. Hinner nog komma åtminstone 100 ord per steg eller något i den stilen iafl. Idag har jag hunnit med att avverka ämnen från skola till politik även om det i denna vecka kanske ligger ganska nära varandra. När promenaden nästan var slut kom vi in på det här med röstning. Jag känner att jag personligen inte har orkat sätta mig in så mycket i valet och vad de olika partierna säger att de erbjuder (känner att mitt förtroende för våra politiker inte är särskilt högt just nu). Jag har lite dåligt samvete men jag orkar verkligen inte bry mig (längtar faktiskt till dess man börjar sända lite mer sport på tv istället). Jag tycker dock att Johns kompis skrev en väldigt bra sak på facebook, att även om valet inte är så viktigt för mig så kan man ju rösta för att hjälpa någon annan, och så tänker jag. Ja det är ju jättebra om jag kan få 300kr mer i plånboken men det kanske finns andra grupper i samhället som behöver dessa pengar mer...Eller?
I somras var vi ju på semester till USA och det var ju en helt okej semester även om det inte riktigt var som Kina. Men idag så kom känslan av att jag faktiskt skulle vilja åka tillbaka dit igen (enda problemet är ju flygresan). Men längtan efter Kina är ännu större även om vi bestämt att vi ska vänta ett tag med att åka tillbaka så att det har hunnit hända något till nästa gång (om man nu kan säga så då det hela tiden händer saker där). I helgen funderar vi dock på att stilla vår kinesabstinen s genom att åka och titta på terracottaarmén som är på tillfälligt besök i Sthlm.
tisdag 7 september 2010
Rast, rast och så tar jag lite rast
Ibland önskar man att man vore som vissa andra som bara gör som de känner och att man kanske inte vore en sån som ställer upp och försöker fixa hela tiden. Näe nu ska jag inte vara sån men det är intressant hur vissa hinner ha mer rast än arbeta.
Imorgon 21.24 hoppar vi på tåget för att åka upp till stugan. Jag hoppas på en väldigt avkopplande resa och man har ju ca 14 timmar på sig att komma ner i varv innan man kommer fram. Jag som vanligtvis inte brukar uppskatta att åka tåg till stugan känner nu att jag verkligen ser fram emot resan. Tänk att kliva ombord, hinna sitta ner och ta det lugnt, sitta ett tag i restaurangvagnen och kanske dricka något gott. Sova några timmar till tågets vaggande ljud. Ta tid på sig att vakna, kanske äta en ordentlig frukost ombord och därefter vara framme. Låter ju riktigt trevligt, eller hur?
Om jag nu ska fortsätta vara pessimistisk så lär det dock bli mer så att man kliver ombord, delar kupé med en skrikig barnfamilj som fryser och därför slagit igång värmen vilket tar livet av oss som ska sova högst upp. Jag är för trött för att sitta i restaurangvagnen och går och lägger mig direkt vi klivit ombord och somnar omedelbart medan John får ligga i sin säng och stirra i taket. Eftersom jag somnat tidigt vaknar jag ännu tidigare av att alla barn börjat skrika så det är bara att gå upp och sitta och stirra ut genom tågfönstret på alla träd som ser likadana ut när man passerar och underhålla mig med det i massa timmar medan John fortfarande sover innan man äntligen får kliva av hungrig (all mat i restaurangvagnen var slut), svettig, trött och på dåligt humör i Älvsbyn. ... Låter som en fantastisk start på semestern?
Imorgon 21.24 hoppar vi på tåget för att åka upp till stugan. Jag hoppas på en väldigt avkopplande resa och man har ju ca 14 timmar på sig att komma ner i varv innan man kommer fram. Jag som vanligtvis inte brukar uppskatta att åka tåg till stugan känner nu att jag verkligen ser fram emot resan. Tänk att kliva ombord, hinna sitta ner och ta det lugnt, sitta ett tag i restaurangvagnen och kanske dricka något gott. Sova några timmar till tågets vaggande ljud. Ta tid på sig att vakna, kanske äta en ordentlig frukost ombord och därefter vara framme. Låter ju riktigt trevligt, eller hur?
Om jag nu ska fortsätta vara pessimistisk så lär det dock bli mer så att man kliver ombord, delar kupé med en skrikig barnfamilj som fryser och därför slagit igång värmen vilket tar livet av oss som ska sova högst upp. Jag är för trött för att sitta i restaurangvagnen och går och lägger mig direkt vi klivit ombord och somnar omedelbart medan John får ligga i sin säng och stirra i taket. Eftersom jag somnat tidigt vaknar jag ännu tidigare av att alla barn börjat skrika så det är bara att gå upp och sitta och stirra ut genom tågfönstret på alla träd som ser likadana ut när man passerar och underhålla mig med det i massa timmar medan John fortfarande sover innan man äntligen får kliva av hungrig (all mat i restaurangvagnen var slut), svettig, trött och på dåligt humör i Älvsbyn. ... Låter som en fantastisk start på semestern?
söndag 5 september 2010
Ont mellan mun och lungor
Igårkväll var jag på kalas i Solna. När folk började droppa av bestämde jag mig för att hänga på och påbörja min resa hem till Uppsala. Det var dock bara så att jag inte hade kollat upp när tunnelbanan gick vilket innebar att vi var tvugna att vänta på nästa tåg 7 minuter. Ja, jag vet att i vissa delar av Sverige är inte 7 minuter något alls (som Uppsala ) men när man inte har särskilt gott om tid till bytet till tåg så vill man gärna att allt ska fungera. Som vanligt så kom jag till centralen i sista stund så det var bara att ställa sig i startposition och börja springa. Nackdelen var ju dock att jag kom med blåalinjen vilket gjorde att löpturen blev ganska lång.
Jag sprang längs hela perrongen, upp för den första långa rulltrappan ut genom spärren upp för nästa rulltrappa. Tog vänster när jag kom upp och rundade MAX. Sprang därefter mot spår 3 där jag genade genom vänthallen för Arlanda Express och sprang mot biljettautomaterna. Hoppade på i 1:a klass (närmaste vagnen) och vandrade sedan framåt i tåget till jag hittade mig en plats.
När jag väl satt mig ner insåg jag att det varit jäkligt kallt ute och att jag är otroligt dåligt tränad. Resan hem mot Uppsala spenderade jag därför med att hosta och känner även idag nästan ett dygn efteråt att jag fortfarande har ont i luftrören eller något annat som sitter mellan munnen och lungorna.
Nu har jag avslutat en god måltid (lagad) bestående av 83g kokt spagetti och 150g köttfärssås.
Jag sprang längs hela perrongen, upp för den första långa rulltrappan ut genom spärren upp för nästa rulltrappa. Tog vänster när jag kom upp och rundade MAX. Sprang därefter mot spår 3 där jag genade genom vänthallen för Arlanda Express och sprang mot biljettautomaterna. Hoppade på i 1:a klass (närmaste vagnen) och vandrade sedan framåt i tåget till jag hittade mig en plats.
När jag väl satt mig ner insåg jag att det varit jäkligt kallt ute och att jag är otroligt dåligt tränad. Resan hem mot Uppsala spenderade jag därför med att hosta och känner även idag nästan ett dygn efteråt att jag fortfarande har ont i luftrören eller något annat som sitter mellan munnen och lungorna.
Nu har jag avslutat en god måltid (lagad) bestående av 83g kokt spagetti och 150g köttfärssås.
fredag 3 september 2010
Mätt som en plätt
Igår satta jag hemma och såg kniven mot strupen och blev så sjukt sugen på kött, pommes och bea så idag när jag kom hem från jobbet var det bara att cykla förbi ICA och handla (vi tillhör den fantastiska grupp av människor som besöker ICA eller annan mataffär varje dag utan att någonsin ha något hemma som man kan laga) så nu har jag precis avslutat en fantastisk måltid. Blev dock ingen bea sås utan bytte ut den mot cremé fraiche med vitlök och parmesan. En helt fantastisk ny produkt som funkar till det mesta. Eftersom jag varit så sugen på detta bestämde jag mig dock för en dum sak...att strunta i mättnadskänslan så efter att ha ätit upp allt på min tallrik sitter jag nu med magen i vädret och ser ut som en gravid sumo.
Måste säga att jag tycker att det är otroligt tråkigt att laga mat, har försökt att pröva lite nya rätter att laga men det är som sagt inte roligt. Detta leder därför att det lätt hänt blir gröt eller kanske fil till middag med den negativa påföljden att jag inte har något att stoppa i min matlåda. Känns som det blir allt oftare som det blir 1 dl makaroner och 3 köttbullar från Hemköp i min matlåda från IKEA. Som tur är har vi dock fått ett bra alternativ som man kan köpa på jobbet. Förutom att det är god mat (ja så god mat det nu kan vara i microlåda) så är dem riktigt roliga också för de tjuter nämligen när de är klara. Är lika roligt varje dag man ser någon rycka till i personalrummet av att det börjar tjuta ur micron....det roligaste är nog att de aldrig lär sig.
Nu ska vi snart hem till en kollega till John och se på fotboll.
Måste säga att jag tycker att det är otroligt tråkigt att laga mat, har försökt att pröva lite nya rätter att laga men det är som sagt inte roligt. Detta leder därför att det lätt hänt blir gröt eller kanske fil till middag med den negativa påföljden att jag inte har något att stoppa i min matlåda. Känns som det blir allt oftare som det blir 1 dl makaroner och 3 köttbullar från Hemköp i min matlåda från IKEA. Som tur är har vi dock fått ett bra alternativ som man kan köpa på jobbet. Förutom att det är god mat (ja så god mat det nu kan vara i microlåda) så är dem riktigt roliga också för de tjuter nämligen när de är klara. Är lika roligt varje dag man ser någon rycka till i personalrummet av att det börjar tjuta ur micron....det roligaste är nog att de aldrig lär sig.
Nu ska vi snart hem till en kollega till John och se på fotboll.
tisdag 31 augusti 2010
Hinner ju aldrig nått
John hade APT ikväll och då tänkte jag ut en massa grejer som jag skulle aktivera mig med under tiden.
-Träna
-Hämta ut paket på posten
-Handla
-Gå ut med soporna
-Städa
-Ta det lugnt i soffan
-Söka jobb
Fick precis sms från John om att han är på väg hem och vad har jag då uträttat av detta? Jo jag har varit förbi posten men den hade hunnit stänga eftersom jag var tvungen att jobba över idag, jag har tagit soporna till hallen och jag har börjat kolla på vad som finns för jobb. Med andra ord har jag inte hunnit ett jävla skit denna kväll...vilket jag skulle säga är som alla andra kvällar. Tänk om man slapp pendla, vad fantastiskt allt skulle vara. Det tråkiga var att man inte har uppskattat det när man väl haft nära till jobbet för då har man varit lite lat och tyckt det varit jobbigt att cykla.
Idag fick jag ett mail som innebär att någon annan kommer att bli glad, jag kan dock inte glädja mig åt detta (dels beroende på att personen inte är min favorit men även annat) och detta gör mig så arg på mig själv. Varför ska man inte kunna glädjas när det som händer ändå inte påverkar mig och det personen får inte är något som jag skulle vilja ha. Eller det är klart att det är en rolig grej men inget jag skulle vilja ha exakt så.
Gud vad svårt detta är, man vill ju så gärna skriva om vissa saker för man känner att man behöver få ut dem från hjärnverksamheten men eftersom man inte har en aning om vilka personer som läser så känns det som om man måste skriva i gåtor. Ja, ja man får väl prata av sig om detta när man någon gång träffar levande personer =)
-Träna
-Hämta ut paket på posten
-Handla
-Gå ut med soporna
-Städa
-Ta det lugnt i soffan
-Söka jobb
Fick precis sms från John om att han är på väg hem och vad har jag då uträttat av detta? Jo jag har varit förbi posten men den hade hunnit stänga eftersom jag var tvungen att jobba över idag, jag har tagit soporna till hallen och jag har börjat kolla på vad som finns för jobb. Med andra ord har jag inte hunnit ett jävla skit denna kväll...vilket jag skulle säga är som alla andra kvällar. Tänk om man slapp pendla, vad fantastiskt allt skulle vara. Det tråkiga var att man inte har uppskattat det när man väl haft nära till jobbet för då har man varit lite lat och tyckt det varit jobbigt att cykla.
Idag fick jag ett mail som innebär att någon annan kommer att bli glad, jag kan dock inte glädja mig åt detta (dels beroende på att personen inte är min favorit men även annat) och detta gör mig så arg på mig själv. Varför ska man inte kunna glädjas när det som händer ändå inte påverkar mig och det personen får inte är något som jag skulle vilja ha. Eller det är klart att det är en rolig grej men inget jag skulle vilja ha exakt så.
Gud vad svårt detta är, man vill ju så gärna skriva om vissa saker för man känner att man behöver få ut dem från hjärnverksamheten men eftersom man inte har en aning om vilka personer som läser så känns det som om man måste skriva i gåtor. Ja, ja man får väl prata av sig om detta när man någon gång träffar levande personer =)
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)
